Ytterligare en ”1001 books” är den här boken av Marina Lewycka.
Två år efter att Nadjas mamma har dött blir hennes pappa kär i en tjusig blond ukrainsk frånskild kvinna. Han är åttiofyra och hon är trettiosex. Hon briserar in i deras liv som en skär fluffig bomb, rör om i de grumliga vattnen, river upp ett slam av gamla begravda minnen till ytan och ger familjespökena en rejäl känga i baken.
Systrarna Vera och Nadja inser att de måste sätta punkt för en livslång fiendeskap för att rädda sin far ur klorna på denna lycksökerska. Systrarna slåss endera mot varandra eller tillsammans. Trots att de är syskon så har de helt olika minnesbilder av sin barndom, vilket inte är så konstigt. Den ena är född under kriget och hamnar med sina föräldrar i läger, den andra är född efter kriget. De har helt olika bagage med sig i livet.
Det här är en rolig roman om kulturkrockar. Om en kvinna som kommer till England från Ukraina för att få ett nytt liv. Hon har sina föreställningar om livet i väst och blir oerhört besviken på sin nya man, som inte är så rik, inte vill tillfredsställa hennes behov av ett nytt liv – men som sen slåss med näbbar och klor för att förhindra en skilsmässa. För mig var hon den mest intressanta personen i hela boken.
Pappan flyter mest med. Han skriver på sin bok om Ukrainska traktorer, tycker att livet som gift är ganska ok, speciellt om de har varit ifrån varandra. Skulle han få bestämma så skulle livet bara lunka på utan skilsmässa.
No comments:
Post a Comment